))<>(( - forever.

- Neeej, är det en Jonathanfilm?

Så låter det varje gång när jag får välja film. Men jag råkar bara gång på gång hamna med dom där karaktärsdrivna indie-dramorna i handen. Ikväll fick jag välja film igen, och det blev Me and you and everyone we know. Och jag gillade den. Jag vet inte vad som skiljer den från andra indierullar där trasiga karatärer möts, men det skiter jag i. Jag har nåt slags fäbless för dysfunktionella, introverta karaktärer som inte vet när dom ska säga vad, och lever i sin lilla bubbla tills dom går in i en likadan och den spricker. Det kanske har att göra med att jag ibland känner mig likadan, eller tror att jag känner mig likadan. Me and you and everyone we know är i alla fall varm, snygg och sjukt rolig, och jag tycker du ska se den.

Fünkyzëit!

Folket i Indiemaffian summerar Hultsfred -06 och lägger samtidigt upp en länk med en låt av The Elected. Efter att ha surfat runt lite kort visar det sig att bandet är från Los Angeles och ligger på Sub Pop. Jag har bara hört denna enda låt, men det är tillräckligt för att The Elected ska ha skapat ett första gott intryck. Biggest Star är sjukt svängig. Mycket nöje!

http://www.zshare.net/audio/13-the_elected-biggest_star-mp3.html

The mistress witch from McClure (or the mind that knows itself)

And the winter moves about
Illinois
When my sister picks a fight
With the Alexander boy
And my father locks the car
By the store
Still we figure out the keys
And follow him once more

Oh my God
We see it on the floor
The woman on the bed
The ankle brace she wore
Stones and sled
It could have been some other
The mind that knows itself
Has a mind to serve the other
And we run back
Scratching at the door
Scratching at the door

If I'm hiding in the sleeves
Of my coat
When my father runs undressed
He's pointing at my throat
And my brother has a fit
In the snow
And the traffic stops for miles
We take him by the elbow

Oh my God
The shuffling at the floor
A mind that knows itself
Is a mind that knows much more

So we run back
Scrambling for cover
A mind that knows itself
Has a mind to kill the others

Oh my God
He left us now for dead
He left us now for dead

A1B2C3X

I'M EMOTIONALLY CRIPPLED
AM I EMOTIONALLY CRIPPLED?
I'M EMOTIONALLY CRIPPLED
AM I EMOTIONALLY CRIPPLED?
I'M EMOTIONALLY CRIPPLED
AM I EMOTIONALLY CRIPPLED?
I'M EMOTIONALLY CRIPPLED
AM I EMOTIONALLY CRIPPLED?
I'M EMOTIONALLY CRIPPLED
AM I EMOTIONALLY CRIPPLED?

The New

Till tonerna av Sufjan kände jag hur mina ögon bara tårades. Jag grät nästan av lycka, något jag aldrig har känt förut. Sen låg jag på sängen med händerna i håret, och tänkte att livet bara är så konstigt och så på riktigt och så fantastiskt.

Farfars far

Folkmusik tillatalar mig på grund av den åldriga, genuina känslan och de starka och ofta förekommande traditionerna att berätta historier. Oavsett om det gäller gammal bomullsfältsblues eller ursvensk polska så finns hela tiden den där känslan närvarande av att instrumenten som spelas på är ärvda generationer igenom, att det är den enda musikstil utövaren någonsin har kommit i kontakt med, och att varje livsöde det berättas om är unikt. Allan Edwalls Årstider är musik av en gammal man som på ålderns höst har sänkt tempot och fått tid att fundera. Det är knarrande gårdsdörrar, allmogefärg, hartsluktande fioler, gammal visdom och bara så bra.

Sjudagars YSI-länk: http://www.yousendit.com/transfer.php?action=download&ufid=EFE9E37D71492E85

Tidsperspektiv

Jag känner igen tanken, för någon kanske har sagt det förut, men hursomhelst, jag skulle skriva 2006, och råkade få dit en nolla för mycket.

Resultatet var svindlande och gav mig känslan av ett sug i magen.