God is nowhere God is now here

Jag har läst tre böcker av Douglas Coupland, blivit lika förtjust varje gång, men också insett att man måste ge upp en del av ens verklighetsuppfattning för att uppskatta honom fullt ut. Coupland skriver moderna, ironiska sagor. Folk återvänder från döden eller berättar historier från himlen, men vad som är väldigt befriande är att det aldrig lindas in i mystisk ockultism, utan behandlas oerhört vardagligt.

Hey Nostradamus! är den jag läste senast. Den tar avstamp i en dödsskjutning på en skola 1988, och följer sedan tre personer som var och en är relaterade till ett av offren. Det är en tragisk, tragisk bok. Den handlar mycket om religion, om föräldraskap, och om hur viktiga personerna kring oss verkligen är - hur saknaden av personer som tas ifrån en lämnar en apatisk, utan orsak att kamma sig på morgonen. Att kamma sig för någon. Och om att vara för gammal för att börja om igen, när förhoppningen om att få återse det förlorade är det sista man har kvar. Den avlsutande sidan är så naiv, så biblisk och så vackert hoppfull att klumpen i halsen är oundviklig.