There's no business like showbusiness

The Thrills förhållande till Kalifornien har behandlats otaliga gånger förut. Men jag kan inte sluta fascineras av myten kring staten, och därför känns det hela för mig fortfarande relevant. Någon skrev någon gång att om The Thrills första skiva So much for the city var den irländska drömmen om Kalifornien, så representerade deras andra - Let’s bottle bohemia - det att verkligen komma dit. Men Let’s bottle bohemia är inte en skiva om långvarig framgång och lycka. Över den kastas skuggan av krossade förväntningar, brustna hjärtan, samt planer och löften som aldrig blev av. När ens Warholska kvart är över kan man bara titta upp från Hollywood Boulevard emot bergssluttningen i norr och förbanna de där nio enorma bokstäverna och allt vad de står för.

YSI: The Thrills - You can't fool old friends with limousines

Gulag Orkestar

Jag har ett svagt minne av en dokumentär jag såg en gång. Eller, rättare sagt, slutet av en dokumentär. Ett tjugotal gamla män, som måste varit ryska, stod i bitande kyla och snöstorm och sjöng. Sakta panorerade kameran över varje frostbitet ansikte i kören, över fruset snor och frasiga ögonfransar. Men de slutade aldrig sjunga.

20-årige Zach Condons enmansakt Beirut landar musikaliskt någonstans mellan detta Ryssland, ett varmt och stojigt Kusturica-Balkan och hans hemland Amerika. Postcards from Italy träffade mig rakt i magen med en gång.

Klicka här för länk till YSI-nedladdning, aktiv i en vecka.